Från och med nu, bara jag.

Sitter på kontoret och käkar min lunchlåda, ris, kyckling och currysås. Dagdrömmer mig bort och kör gaffel-mot-munnen metoden per automatik. Plötsligt knaprar det till rejält och rent reflexmässigt slutar jag tugga, beredd att spotta ut brosket, som kom med kycklingen, snabbt som fan. Men innan den goda tanken blev handling kom en annan ond tanke; Kanske att man skulle knapra vidare lite. After all kanske Anna Ankas idé om att brosk ska vara bra för att undvika cancer inte är så pjåkig iallafall. Så jag påbörjar det långa arbetet att mala sönder brosket med tänderna. Men efter 2 sekunder kom en annan reflex och för att undvika att kräkas på tangentbordet slängde jag ner huvudet i soptunnan och spottade ut skiten.

FY!
Vidrigt.
Äckligt.
Aldrig.mer.brosk. Aldrig.mer.brås.på.AnnaSnuskAnka.





Försvinn ur mitt liv och min matlåda


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0