caats

Idag på träningen efter fysen ställer jag mig och sjunger för mina älskade tjejer.
Sträcker ut armarna och gapar inlevelsefullt:

Plötsligt blir jag avbryten av Jenny som ger mig den där blicken, vänder ryggen åt mig och säger:
"... å... sök till idol catti..."




Ger snart upp. Ingen underhållning uppskattas.
Nästa gång ni sjunger för mig (när jag fyller år typ, annars lär väl aldrig det hända) ska jag totalsåga er. RIGHT BACK AT YA som vi brukar säga.

Detta är helt otroligt.
Gång på gång har det bevisats.


Pendeltåget mellan Nynäshamn och Västerhaninge får möte en eller två gånger per vända. För att undvika krock måste tågen vänta på varandra. OCH TRO DET ELLER EJ men jämt, jag menar 100% ALLTID utan undantag, kommer tåget jag sitter på iväg sist. Det är fruktansvärt skrattretande. Kikar runt på mina medresenärer i hopp om ett kollektivt småfnissande åt detta märkliga fenomen. Men ingen verkar bry sig. Vad i hela friden kan det stå i Metro eller City som är mer intresseväckande än detta??! 

För några århundraden sen skulle jag klassas som en ondskefull häxa med magiska krafter som försenar tåg och sprider olycka världen över. Tacka Gud för att människan är mer upplyst idag. Känner inte att det är tajm för en avrättning i nuläget. Har ju inte hunnit smaka mig genom GBs nya sommarglassar än.

Vilken lördagskväll!
Jag kan skatta mig lycklig som fick träffa bästa släkten i hela universums värld OCH supa till med nåra av guldpojkarna i mitt liv. Vad har jag gjort för att förtjäna detta drömliv? Om jag kunde skulle jag dela med mig av min lycka till alla som behöver. Här finns den i överflöd.

Igår blev jag jägervåldtagen = fasthållen med uppbänd käft för att få en jägershot.
Jäger är det värsta jag vet alla kategorier och tycker därför att jag förtjänar en eloge som lyckades överleva kvällen utan att krama toalettsitsen. Marcus och Patrik - pay back time när ni minst anar det.

Imorgon är jag ledig.
Jag säger ju det, mäktigt liv!!

När jag och mina vänner var yngre (fjortisar) brukade vi hänga på lövet. Det var världens ös och massa människor. Men vi var bara 13-14 år så drickat och ciggen var inte riktigt känt hos oss än. En sak som dock var väldigt känd var FÄLTISBILEN. Så fort någon såg skymten av den röda bilen eller Lena (fältassistent) spred sig ryktet som löss på dagis.

Och innan man själv visste ordet av det SLÄNGDE man sig ner i diket eller KUTADE upp i skogen för att gömma sig. FÖR VADÅ LIKSOM? Spiknyktra fina ungdomar utan något att dölja. Hahaha. Skulle vilja ha det på film. Och varje gång jag var ledsen och kände mig värdelös skulle jag spela upp bandet. Inte för att skratta arslet av mig, utan för att inse att man har varit bra mycket sorgligare.



Hejhejhej jag är bara 14 år kom och ta på mig kom och titta på mig (8)

Alltså va?! Neej. Inte nu. Nu ska det bli vår.
Vädergudarna är värda att hata.




Hoppas de blir bästa sommaren ever.
Det förtjänar vi människor... i dessa... ehm... finanskriser...

Min största skräck är att i framtiden tvingas in i en situation där man ska spela TP med sin pojkvän och hans übersmarta familj. Herregud vad jag kommer få äta upp alla mina påhopp om felstavningar och korkade individer överlag som jag yttrar mig om här i bloggen...

Så nu har jag bestämt mig för att lära mig alla frågor utantill. Sopa banan med allt var allmänbildade människor heter!
Jag ser hur mina svärföräldrar kollar på mig med öppna munnar och frågar när vi ska börja planera bröllopet.

Problemet är bara när man vid ett annat tillfälle ska diskutera nutida världsfrågor.
Vadå växthuseffekt? Gaza vem? Lågkånjonktura?

WTF

Igår hade jag sällskap på tåget hem av mina fina fotbollsflickor Madde och Alva. Kommer ihåg när jag började träna dessa småtjejer och jag var häftigast i världen i deras ögon. Allt man gjorde ville dem göra, lite av en idol ni vet.

Idag är läget annorlunda.

Stod på perrongen och inväntade tåget. Skulle styla med lite schyssta streetmoves och tyckte själv att jag var döcool! ...tills jag såg deras blickar och fick Alvas ord slängda mot mig;

"MEN Gud. Du är ju pinsam på riktigt"



KOLLA blickarna!!?
Shit, här gäller det att inte ta ett enda snesteg.

Tänk om man såg ut såhär, fan vad sexig man skulle känna sig.



Made by Jenny aka sötast i världen.



Jag har sagt det förut och jag säger det igen;
Om jag skaffar barn i framtiden (börjat tveka på sistone då det enda jag hör och ser dagarna i ända är feta morsor med skrikande ungar fikandes på cafét utanför butiken) så ska min flicka vara precis som denna tjej.

Livet är bra underbart.
Jag går omkring och sjunger för fulla muggar och viker lite kläder.
Jag känner att kunderna verkligen känner en skön och avslappnad aura kring mig.
Ibland kör jag dansmoves också, då skrattar de.

Och vad är det man säger...

Jo juste...

En glad kund är en köpande kund. Snacka om att jag gynnar detta företag.

Ullis, Lina....? Sugna på att få lite underhållning till gallerian?
Just call me and I'll be there ;)

Det är fel att klaga och gnälla över saker och sen inte själv lyfta ett finger för att förbättra det.

Just av denna enkla anledning borde jag bli svensklärare.
Jag h a t a r nämligen felstavningar och särskrivningar.

Ord som man förväntas kunna stava till i vuxen ålder:
lugnt, cykel, domare, använda, faktiskt, meddelande, adress, bröllop, aldrig, intelligent, religiös, restaurang, välkommen.
Samt kunna skilja på ända och enda, än och en.

Ord som många stavar fel:
noggrann, successiv, abborre, parallell, åtminstone, aggressiv, almanacka, avundsjuk, bibliotek, originell, definiera, existentiell, feminism, förresten, förrän, genre, iaktta, initiativ, kolossal, kommersiell, komplettera, medicin, recension.

Ord som det är sjukligt pinsamt att vissa inte kan stava till:
alltid, allmän, alltså, augusti, banan, bestämt, choklad, fast, gamla, hellre, verkar, trots, tips, tvungen, väldigt.

Jag tycker det är avtändande när folk (eller ja, killar eftersom tjejer inte riktigt är min business) stavar fel.
Det ser så simpelt ut.

Jag suger verkligen på engelska.
Så kom igen, ge er ut på banan och HIT ME HARD.

Nu ska jag läsa en jätte bra bock och senn sova söt i min ny bädade seng.
Pus.

Att kolla statistiken på bloggen och att ställa sig på vågen är ungefär lika nervkittlande och skrämmande.
Enda egentliga skillnaden är att statistikkurvan går ner och vågkurvan upp.

Fast jag antar att jag får skylla mig själv, har varit en urusel bloggare senaste veckan (vilket iofs känns ganska skönt, att behöva titulera sig som bloggare är något jag helst skippar).

För tillfället lever jag ett liv i lyx utan päronen i 2½ vecka.
Som jag skrev i ett sms till mamma på andra sidan jordklotet:
"Ni behöver inte oroa er jag städar, diskar, tvättar och vattnar blommorna som aldrig förr"
Samtidigt skickar jag ett sms till en vän:
"Åååh PROBLEM som fan, hur sorterar man tvätten???!"

Diskmaskinen kan jag dock. Och tänk för guds skull inte "Vem kan inte det?" för då kan jag berätta att jag härom veckan glömde stoppa i en disktablett. Jag är en bortskämd skitunge som måste sättas på plats. Om någon känner sig manad att bli min personliga lärare i hemkunskap ställer jag gärna upp. Beredd att betala i natura!!? (så in i helvete lack löver att någon svarade ja på frågan "Tror du Catrin Davidsson tagit betalt för sex?" på facebook)