Slösa förvandlas till Spara
Så. Nu ska jag leva livet även under studietiden (vilket såklart resulterar i lite mindre liv fram tills jag börjar plugga... finns inget gott som inte för något ont med sig...)
Nu när pengaproblemet är löst kommer nästa problem. Kanske av något högre grad.
Vad ska jag utbilda mig till?
"CATTI, kom hit en gång, snabbt snabbt!"
Jag har aldrig hört att han gör så mot mamma eller Petra.
Snacka om att dra nytta av en annan människas godhet :(
Mitt nästa stora mål blir att lära mig läsa av situationener och försöka förutspå om han har något i kikaren eller inte när han ropar mitt namn. Men det är ingen enkel match. Pappa är t.ex. mästare på kortspelet bluff-stopp. En ljugare av sällsynt slag med andra ord.
dum pappa
(fast man kan ju inget annat än älska dig)
Dagen/Kvällen
Snart kommer Mia och plockar upp mig, då bär det av mot Kvarnängen där F 94/96 ska spela en träningsmatch mot... eh... ett annat lag... HEJA OSS! Efter det blir det gasen i botten hem till Elin där middagen står serverad och idol börjar. Kärlekstema. Erik Grönwall ska bl.a. sjunga Always av Jon Bon Jovi. Ni fattar inte hur bra denna man kommer framföra låten!! Kommer toppa både hans framträdande av Is it true och The show must go on. Nu börjar ni greppa va..?
Nu ska jag föna och platta håret.
Auf Wiedersehen.
(Hurrrrni! Jag är fortfarande kär i Hocker
Glöm inte det bara för att jag pratar så gott om Erik)
Ett ovanligt sätt att se på saken
Nu har jag precis betalat min mobilräkning. Det är en skön känsla att kunna betala för sig. Vuxenpoängen bara ramlar in! Pengar innebär frihet i många fall. Att kunna betala räkningar är ett bevis på det. Först lever man, sen betalar man för det. Det är ju helt fantastiskt! Det enda vi behöver göra är att jobba lite med något vi tycker om, sen är plötsligt kontot fyllt. Pengar öppnar upp, gör oss fria, oberoende, självständiga, fulla av glädje. Pengar får oss att riva murar och våga röra oss framåt. Bortåt. I alla olika riktningar. Vi vet vad det kostar och vi tar klivet. Det är ingen annan än du som bestämmer var dina pengar ska ta vägen. Så varför gnälla över en sketen räkning som egentligen bara pekar på hur du valde att leva föregående månad?
Äckligt positiv? Kanske. Men jag är ju iallafall lycklig. Och nu när jag skickar iväg mina pengar till tele2 smyger sig ett leende fram och jag är glad över det jag fått göra för dessa 444 kronor.
Lekledarna
I lördags var de också här. Jag stod och sminkade mig i badrummet på övervåningen.
Mamma "Caaattii, vill du ha något att äta innan du åker?"
Jag "Nee tack jag käkar hos Elin"
Några minuter senare.
Petra "FNAAATT, vill du också ha en macka?"
Jag "Hah, men neej sa jag. Jag ska äta med Elin"
Några minuter senare.
Jag hör Petra och Patrik i trappan. De viskar med varandra. Som om de försöker dölja något. Ungefär som när man ligger i sängen på födelsedagen och resterande delen av familjen står utanför sovrumsdörren och dividerar om vilken sång de ska sjunga. De vet att jag ligger vaken där inne och hör exakt allt, ändå ska de viska, tissla och tassla. Precis så betedde sig P & P i trappan.
Patrik "Fnaaatt, vi gjorde en macka åt dig iallafall"
Jag "Hahah men nee, jag ville ju inte!!"
Patrik "Joo här!" Han räcker fram en tallrik med den minsta mackan jag någonsin sett. 1 x 1 cm brödbit. En liten smörklick, pytteskinka och en bit purjolök. Petra står i bakgrunden och fnissar. Patrik fyller i.
"Du måste äta den!" ihihihihihihii
Jag tar den ytterst lilla biten och stoppar i munnen. "Jaha.. tack da.."
De tågar ner för trappan igen och det hetsiga fnittret ekar mellan väggarna.
P & P
Lejdarens Detektivbyrå
Fel disktrasa ligger vid doskhon! Familjen Davidsson vässar öronen, alla intar en försvarsposition och är beredda att offra allt för att inte bli anklagade. Mamma ropar "Varför ligger fel disktrasa här? Den här brukar vi inte använda?". Hon kollar sig mystiskt om i köket och blicken möter pappa som går omkring och tror att han ser supermysig ut i sin morgonrock och mystofflor "Nej DET vet jag inte. Säkert Catti som tagit fel..." säger han. Jag hör osäkerheten i hans röst men han går ändå på relativt hårt och låter självsäker. Förmodligen ett vinnande drag enligt honom. Jag sitter vid datorn och iakttar händelseförloppet. Tittar mot mamma och svarar lugnt "Är den rosa? Jag använde en rosa igår." Mamma säger "Rosa ska det vara. Men den som ligger här nu är grön".
Vi återgår till våra sysslor.
Ingen säger något. Men alla vet.
Pappa är den skyldige.
Fallet är löst och rätt disktrasa befinner sig nu på rätt plats
WiiihHOoo
Men idag, mina kära vänner, idag spöade jag skiten ur sista bossen. Jag satt och småfnissade för mig själv och kände mig SÅ vass. I DID IT. Jag har återigen överträffat mig själv. Spelet är sparat så varje gång jag tvivlar på mig själv kan jag bara klicka mig in och övertygas om att ingenting är omöjligt.
Lyckan är fulländad. Det här kommer bli en bra dag.
ibland sviker förståndet
Förra veckan hemma hos Elin. Vi lagar tacos och jag smygräkar lite inne i vardagsrummet - MED ALL RÄTT! Jag får jämt hacka alla grönsaker, blanda såserna, göra guacamolen... och vad gör hon? Steker köttfärs? Är det rättvist? Hur som haver. Jag slänger ett öga mot tvn där aktuellt precis visar ett klipp på människor som lockar till sig massa delfiner för att sedan HUGGA ihjäl dem eftersom de anser att delfinisarna käkar upp all mat. Vattnet var helt rött och det var fruktansvärt hemskt.
Jag - NEEE! ELIN! Vet du vaad? De dödar massa delfiner... (blablabla återberättande)
Elin - VA?? Vafan! Inte i Sverige väl??
konstpaus
Jag skrattade. Gud ja, vad jag skrattade inombords. Rått och elakt. Delfiner? Svealand?
Men i sann vän-anda gick jag med bestämda steg in till köket. Fångade henne i min trygga famn och sa Det blir snart bra. Såja. Det går över mitt flickebarn.
Lördagens skönaste
"Jag dricker hellre en kanna med bearnaisesås än att se på dig"
Hahaha
i know how to party. i love it. and i never gonna stop.
Kvällen började i Sumpan på en pub med vårt blivande umgänge på 10 brunstiga hockeygrabbar (bara det är ju skitkul, hur mycket gillar jag hockeygrabbar på en skala liksom? heheha) och min gamla älskade vän Matte. Och så slutade den i en lägenhet i Viksjö. Däremellan hann jag och Elin och föra på Green, dansa oss svettiga på Garbo, hjälpa korvgubben att grilla korvar, röka 139 ciggaretter, dricka 17 drinkar och minst lika många cider, sjunga allsång på toan, tappa bort varandra minst 7 gånger och pussas. Med varandra. Och andra.
Sen blev det taxi hem till Matte. I lägenheten fick jag på något sjukt vänster fri tillgång till spritskåpet. HALLELUJAH. Då var det bara att korka upp och supa alla under bordet!! Eller jag har för mig att jag gjorde det iallafall. Minns inte så noga.
I söndags ville jag dö. Och idag mår jag helt fantastiskt igen.
Togs inga bilder. Här får ni istället en gammal på Matte och mig.
Charlie William Alexander
Ska inte ha ett skit otalat med bussförarna
När jag står och väntar vid busshållplatsen brukar jag alltid vinka förbi fel bussar så de slipper stanna och ödsla tid på någon som inte ska med. Om det står fler personer där frågar jag vanligtvis om de ska åka med bussen som närmar sig. Jag är ett riktigt buss-hygglo. Själv hade jag som busschaffis (ahha, tänk er den!) blivit frustrerad om personerna i fråga står som handlingsförlamade zombies utan att våga/orka/vilja vinka förbi mig. Iallafall. Igår gick det inte riktigt enligt planerna. Jag skulle åka med 54an. En blond kille i 14 års åldern stod en bit bort och väntade. Precis som jag. Och så kom en buss. Fel buss för min del.
Jag - Ska du åka med 58an?
Han - Va.. eh.. (han blev skitnervös, börja trampa omkring och flacka med blicken)
Jag - 58an, ska du ta den?
Han - Aa, men 58an, det är ju den som går förbi.. eller..
Jag - Haha! Neeej. SKA-DU-ÅKA-MED-DEN?
Han - Jaha.. nee.. jag.. 54an ska jag ta
Vid det här laget hade den kvinnliga chauffören redan hunnit stanna och öppna dörren. Och där fick jag stå med svansen mellan benen och fånigt vinka förbi henne alldeles för sent. Hon gav mig en irriterad blick och en suck, stängde dörrarna, vänsterblinkade och svängde ut på vägen igen. Om hon hade satt ord på sina tankar där skulle jag i min tur slänga ett ont öga mot pojkvaskern och uppgivet svara "Jaadu, SOM jag försökte!"
låtar som öppnar upp
Det här är ett praktexempel på en sån låt. Kent är ganska awesome i många avseenden, men deras texter är helt fantastiska. Lyssna och njut. Sjung med och dansa. Annars finns det inte en chans att du förstår vad jag menar.
Bästa delen:
ETT UNDER ATT DU SER MIG
ATT DU FORTFARANDE SER MIG
ETT UNDER ATT DU SER MIG
SOM NÅGON SOM KAN GE DIG
NÅGONTING SOM FÅR DIG
ATT VILJA VARA MIN
Morgonstund har guld i mun
Till klockan 100 är dock en överdrift. Jag brukar ändå vakna vid 9, pigg som en lärka, och bokstavligt talat ligga och vänta i sängen på att mamma ska vakna så att vi kan gå ner och äta frukost tillsammans. Jag sätter på tvn på låg volym, så jag inte missar knarret i mammas säng när hon gör första vändningen i vaket tillstånd. Väntar på ljudet då rullgardinen dras upp och deras sovrumsdörr öppnas. Strax därefter puttar hon upp min dörr och säger "god morgon gumman". Jag andas ut och ett leende sprider sig över hela ansiktet. Väntan är över och dagens guld-stund lurar runt hörnet. Allt står stilla och lugnet sprider sig. Kaffedoften cirkulerar i hemmet och magen mättas. Kroppen får energi, tankarna klarnar, hjärnverksamheten kliver upp på språngbrädan. Klockan tickar. Dagen börjar. Livet tar fart.
Dagens snabbaste
Enda negativa är att jag kommer missa HELA idol.
Tjarrå
VOOOAAAAH?!
Fotbollslaget sitter inne i omklädningsrummet, svettiga och trötta, efter en heldagscup uppe på Kvarnängen. Jag och Carro börjar diskutera med tjejerna vad vi ska ha för avslutning. En säsong ska alltid avslutas med en skitkul aktivitet. Laserdome förra året. Vad ska vi göra detta år? Någon i rummet nämner kolmården och Elin nappar direkt på den:
Elin (blond pratkvarn som babblar mest hela tiden): JA kolmården vad kul! Fast det är ju vinter... Det lär ju inte finnas några djur där, eller vad gör djuren på vintern liksom? Åker de hem eller?
Linda (skrattar högt som fan åt allt och gör ofta miner som ser fruktansvärt roliga ut) svarar med rynkade ögonbryn och ett chockat ansiktsuttryck: VAA?! MEN NEEE. DE SOOVER JU!
Hahaha. Det roligaste är att hon tyckte att alla andra var puckon som inte hajade det. Linda, härliga Linda. Ni måste bara få en pic leverarad på flickorna så att ni själva kan föreställa er detta scenario.
Elin och Linda
Äventyrsbana med fotbollslaget
Efter en lång resa med tåg, tunnelbana och buss inkluderat, var vi äntligen framme vid Äventyrsbanan i Nacka/Älta. Det skulle bli vår avslutningsaktivitet med fotbollen för denna säsong. Och ett firande för att vi kom på en tredje plats i serien (nepp, kommer aldrig sluta påminna er om det;)
Vi fick hjälmar, selen och krabbklor att fästa i vajrarna. Innan vi klättrade upp för stegen till den höga banan på 7 meter fick vi träna på marken. Gick alldeles galant. Sen var det dags. Och jag var så spänd och full av förväntan. Mitt tävlingsinriktade jag lockades fram och blottade sig öppet för hela laget. "JA KOM IGEN NU CATTI. NU JÄVLAR KÖR VI! DU ÄR SÅ GRYM" Jag var sist ut. Skröt om hur jag skulle varva alla och vara bäst på alla moment där uppe på banan. Likt stålkvinnan. Vara stålkvinnan. Krossa alla totalt.
Det gick alldeles utmärkt.
Till en början.
När jag tagit mig genom hela banan utan större komplikationer (men inte heller med några mästerliga talanger eller onaturliga superkrafter som imponerade) åkte jag på ett rejält bakslag. Näst sista "grenen" var ett rent helvete och jag kämpade krampaktigt för mitt liv. Hela livet. På en jävla vajer. Ni kan ju tänka er frustrationen. Jag hade gråten i halsen och blev coachad av Madde, som stod under mig på marken, genom de sista två grenarna. När jag kom fram till sista avsatsen var jag åter i säkerhet. Satte mig på huk och pustade åt. Ville ner. Ville hem. Ville till donken. Tänkte en snabb tanke att jag kanske inte var så cool ändå.
Lite bilder tagna med Veras mobilkamera. Ni får stå ut med dålig kvalitet.
Elin på ostadiga ben. haha. SÅ SÖT
Madde failade redan i början. Mohaha ;)
Men du är förlåten sötnos för att du var sån bra coach när jag var sämst.
Några av alla älskade
