caats

På lördag kommer Petra och Patrik till Nynäs för att äta middag med mamma, pappa och mig. Det blir inte bara liv i luckan.... eller jofan, det är det enda det kommer bli... 

I lördags var de också här. Jag stod och sminkade mig i badrummet på övervåningen.

Mamma "Caaattii, vill du ha något att äta innan du åker?"
Jag "Nee tack jag käkar hos Elin"

Några minuter senare.

Petra "FNAAATT, vill du också ha en macka?"
Jag "Hah, men neej sa jag. Jag ska äta med Elin"

Några minuter senare.

Jag hör Petra och Patrik i trappan. De viskar med varandra. Som om de försöker dölja något. Ungefär som när man ligger i sängen på födelsedagen och resterande delen av familjen står utanför sovrumsdörren och dividerar om vilken sång de ska sjunga. De vet att jag ligger vaken där inne och hör exakt allt, ändå ska de viska, tissla och tassla. Precis så betedde sig P & P i trappan.

Patrik "Fnaaatt, vi gjorde en macka åt dig iallafall"
Jag "Hahah men nee, jag ville ju inte!!"
Patrik "Joo här!" Han räcker fram en tallrik med den minsta mackan jag någonsin sett. 1 x 1 cm brödbit. En liten smörklick, pytteskinka och en bit purjolök. Petra står i bakgrunden och fnissar. Patrik fyller i.

"Du måste äta den!" ihihihihihihii
Jag tar den ytterst lilla biten och stoppar i munnen. "Jaha.. tack da.."

De tågar ner för trappan igen och det hetsiga fnittret ekar mellan väggarna.

P & P