caats

Igår var jag med om en hemsk upplevelse. Hemsk som i i-land hemsk. Jag trippar upp för trappan i min stora gula sov t-shirt och små snobbentrosor från 2005. Pratar i telefon med Johan. Vandrar in på rummet. Stänger fönstret och tänder lampan. Och vad ser jag? Vad tusan är det där? Något stort svart befinner sig på golvet som definitivt inte hör hemma där. Ryggar tillbaka. Håret reser sig. Vad är det? En spindel, en broms? Något med ben, vingar OCH en stor kropp. Aldrig sett tidigare. Opålitlig. Äcklig. Stor. Stark. Flygandes. Ovissheten gör mig ännu nojigare. ÅH gud. Jag får panik och ber Johan om tips för att få ihjäl den utan att behöva göra några närmanden. "Släng en bok på den" säger han. "Och sen bli tvungen att torka bort inälvor från den?" Nehej du dumdum. SÅ jag bestämmer mig för det klassiska. Ett glas såklart. Springer ner. Berättar i all hast för mamma om den hemska situation jag befinner mig i. Hon fnissar mest. Jag lackar. Greppar största glaset jag hittar. Kutar upp. Blir andfådd.

Ser efter om den jävel hunnit förflytta sig. Nej, den är kvar. Har alltså inte hunnit lägga några ägg i min kudde. Avvaktar i några sekunder innan jag tar mod till mig och placerar glaset över krypet. YES! TJOHEJ. GLÄDJESKUTT. Jag klarade det!!

Mamma kommer upp senare för att pussa mig god natt (jag vet, hon är underbar). Jag ber henne att vara ytterst vaksam och inte sparka omkull glaset. "NEJ vad gör du? Rör inte glaset, nej mamma, PETA inte ens, sluta!" Mamma har bestämt sig för att snurra lite på glaset.

Mamma: "Catti..."
Jag: "Nej lägg av, skärp dig. Vad är det? Nej säg inte förresten. Åherregud jag dör"
Mamma: "Äsch, vad du är fjantig. Det är ju bara en död geting som ligger på rygg. Och den tar du ut imorron"

Lättnadens suck.



P.S Måste ha varit en afrikansk spindelgeting eller ngt för inte
fan såg det ut som en traditionell svenneinsekt