caats

Kikade nyss på filmen Runaway Bride på kanal 9. Nu i efterhand ser jag likheterna mellan Julia Roberts karaktär och mig själv. Inte för att jag någonsin ens haft en tanke på bröllop, men själva grejen. Att balla ur. Dock grundas våra beteenden på olika orsaker... Hon ansåg att hennes framtida män inte kände henne på djupet. Jag är mest känslokall och störd. Jag vill också kunna vara mysig och kärleksfull, sparka sönder den där muren som skyddar mig från att bli sårad och från att behöva visa känslor. Men samtidigt trivs jag i tryggheten på andra sidan. I min lilla bubbla, där inget ont kan vidröra mig. Där det är tillåtet att lämna och gå vidare utan att behöva känna. Att känna skrämmer mig... kanske för att det är så främmande. Jag efterlämnar all sorg och smärta innan det har kommit ikapp mig. Vänder ryggen till och fortsätter vandra på min upptrampade lyckliga stig. Utan en min. Utan en känsla. Kanske bara ett leende.

Jag funderar på en uppföljare.
Runaway girlfriend.