caats

Var och fikade med Kernen. Snackade om tiden i grundskolan och gymnasiet.
Herre min skapare  vilka minnen.

Roligast är våra vattenkrig i nian och vår skidresa med skolan som började kata och slutade strof.
Hahahaa. Roligast var när Anna åkte framför mig och Kernen i ankarliften. Sen helt plötsligt lossnar hennes ankare. HELA JÄVLA ANKARET! HAHA. Ni skulle sett minen, obetalbar. Där står hon ensam i skogen med ett jätteankare i handen och ser fullkomligt lost ut. Som tur var fångade vi upp henne. Sen lämnade vi tillbaka ankaret till en liftkille som sa "tack" och inget mer. Lite skrämmande, som om det var vardagsmat liksom. Sen har vi allas vår Mickis som inte helt otippat tappar kontollen över sitt ankare och bokstavligt talat SLÄNGER sig i diket för att inte bli överkörd.
Du får fasiken stå tillsammans med mig högst upp på prispallen och mottaga guld i dramaqueen-beteende.

Hahahaha. Jag kan inte sluta skratta. Hahah.

                                                       Anna                                                Mickis