Kul på jobbet. Oh ja.
Ååååh vad glad jag blev nyss! En läsares kommentar till "mens"-inlägget gjorde precis min dag! Nu kommer resterande 3 timmar av arbetsdagen gå sjukt snabbt. WEoWow. Thank u.
Idag har jag och Evelina gjort ett skyltfönster här i haninge centrum.. (eller gjort och gjort, vi har prytt.... hahaa prytt!? aja, ni förstår) Allt var frid och fröjd ända till vi skulle ta oss ner för rulltrapporna - med en tung vagn proppfull med kläder. Jag berättade klart och tydligt för min kollega att "man måste för tusan lära sig köra vagnar i rulltrappor när man går omkring i köpcentrum". Jag hade en plan, som alltid, och sa till Evelina: "Det enda du måste fokusera på är att få bakhjulen på ett trappsteg så står jag framför och lyfter upp vagnen! Ok?" Hon nickar och tänker att det är ju ingen match. Men ack så fel hon hade. Sopan lyckas ÄNDÅ placera hjulen mitt mellan två steg och plötsligt står jag och BÄR hela vagnfan!! (de kallar mig hulken med detta var en ytterst pressande situation...såklart börjar man asgarva också, vilket försvårar det hela) Så vad jag vill få fram: Utmana aldrig ödet. Orka gå 10 meter längre och ta de raka rulltrapporna istället!
Nu ska jag sitta här på min försenade lunch och tjura över att Patrik festade tillsammans med Oasis igår.
(sen hur mycket han verkligen festade MED dem är oväsentligt... jag kan ju inte ens säga att jag sett dem... eller att jag kan sjunga med i fler än två låtar.. he eeeh)
Hörs l8er on.
Idag har jag och Evelina gjort ett skyltfönster här i haninge centrum.. (eller gjort och gjort, vi har prytt.... hahaa prytt!? aja, ni förstår) Allt var frid och fröjd ända till vi skulle ta oss ner för rulltrapporna - med en tung vagn proppfull med kläder. Jag berättade klart och tydligt för min kollega att "man måste för tusan lära sig köra vagnar i rulltrappor när man går omkring i köpcentrum". Jag hade en plan, som alltid, och sa till Evelina: "Det enda du måste fokusera på är att få bakhjulen på ett trappsteg så står jag framför och lyfter upp vagnen! Ok?" Hon nickar och tänker att det är ju ingen match. Men ack så fel hon hade. Sopan lyckas ÄNDÅ placera hjulen mitt mellan två steg och plötsligt står jag och BÄR hela vagnfan!! (de kallar mig hulken med detta var en ytterst pressande situation...såklart börjar man asgarva också, vilket försvårar det hela) Så vad jag vill få fram: Utmana aldrig ödet. Orka gå 10 meter längre och ta de raka rulltrapporna istället!
Nu ska jag sitta här på min försenade lunch och tjura över att Patrik festade tillsammans med Oasis igår.
(sen hur mycket han verkligen festade MED dem är oväsentligt... jag kan ju inte ens säga att jag sett dem... eller att jag kan sjunga med i fler än två låtar.. he eeeh)
Hörs l8er on.
Kommentarer
Postat av: JL
jag som smög in på ditt jobb i söndags men du va inte där buhuhu..
nu ska jag börja läsa din blogg ;) verkar va bra grejjer. puss jenny
Trackback
