caats

För någon vecka sen berättade Evelina på jobbet att hon och hennes pojkvän kan vara sådär überromantiska och skriva små lappar, skicka blommor och skit. Och i vanlig ordning säger jag bara "men ååååh tyst, hahaha, åh neej... mesar!" bla bla bla. Jag är verkligen ingen romantisk tjej. Jag gillar pang på rödbetan och inget annat. Hålla handen, där går gränsen. Det kan jag faktiskt t.o.m. tycka är riktigt trevligt. Men allt från att kolla varandra i ögonen och innerligt förklara sin kärlek till att köpa grejer eller på annat sätt vara kärleksfulla s p y r jag på.

Tills nu.

Nu är jag beredd att ta klivet in i en värld där inget annat än perfektion i flickvänsmaterial är tillåtet. Jag vill sprida sjukt med kärlek, vill känna hjärtat slå snabbare och snabbare, vill tänka på någon speciell, vill åka hem och (gud förlåte mig) mysa efter jobbet. Vill gå upp tillsammans med någon på morgonen, vill somna med armar runt mig och vakna i samma ställe, vill skratta, gråta, känna, tycka, tänka tillsammans med någon. Gå promenader och se sådär kärleksfull och lycklig ut, åka bort och se nya saker, skaffa gemensamma vänner, få frukost på sängen, känna intimitet. Och se någon djupt i ögonen med hjärtat i halsgropen, le och ärligt kunna känna; jag är kär!  Ja, jag vill ha en pojkvän. Det är dags nu.

Jag tror att mitt avståndstagande till kärleken och mitt sätt att nästan hånskratta när folk berättar om att dela lycka med någon kommer från mina mindre nämnvärda relationer. Jag har aldrig haft en pojkvän i mer än två månader p.g.a. olika skäl. Jag har aldrig gråtit över en kille mer än en dag i sträck. Aldrig känt mig riktigt jävla olycklig eller nere p.g.a. en kille. Jag har nog aldrig tagit kärleken på allvar, "jag gillar mig själv och det räcker" typ. Och jag är en jävligt glad och lycklig person. Men nu känns det som jag har mer att ge än vad jag själv har användning av. Delad lycka. Det kanske är lösningen.

Haha. Vad blödigt!! Jag har en sån sida också, trot eller ej (om inte annat är det bra att jag kommer i form tills det blir en flickvän av mig också).
För att komplettera upp detta lovar jag att droppa sjukt coola inlägg kommande dagar.
Nu är det dags att lyssna på don't look back in anger - oasis och vara extremt avundsjuk på Patrik som är där och ser dem live.





Tillsvidare kan jag bara skatta mig lycklig över alla personer jag har i mitt liv. Vänner väljer man själv och jag har grym smak på den fronten. En extra guldstjärna till Mr Schönberg som alltid får mig att skratta och feel good. Du är lika häftig som jag... Och det min vän är en komplimang att hurra för.