Min mjuka sida
Jag gillar ju gärna att framställa mig själv som ascool och lite rå sådär.
Men fasaden fräts sönder och samman vid tre tillfällen då jag verkligen inte kan hålla tårarna tillbaka.
När jag hör svenska nationalsången. Speciellt när en hel publik vrålar innan en superviktig fotbollsmatch.
När familjen i fråga ropar MOVE THAT BUS i extreme home makeover och man ser deras chockade, överlyckliga miner samtidigt som de skriker av lycka. Sen ska gärna farmorn falla ner på knä och fälla lite tårar, för bästa gråt-effekt alltså.
När jag kollar på sorgliga filmer på bio. Som idag. Glodde på "I taket lyser stjärnorna" med min vän Elin. Inte ett öga var torrt kan jag säga. T.o.m. alla äckliga fjortisar som stört och irriterat under hela filmen höll äntligen käft och började grina när scenerna blev riktigt gripande. Ååh, vilken underbart vacker film och talangfulla skådespelare. Jag blev helt tom i huvudet efteråt.
Skönt, nu har jag bölat för ett år framöver. Lite samma sak som när man går uppför rulltrapporna och tänker "Hallelujah, nu behövs ingen mer träning denna vecka".
Jag håller med om tårarna på alla tre punkter!! Glädjetårar är lite jobbigt ibland haha :P
Jag bölade också. Önskade att jag var osminkad å hade med mig massa snytpapper haha!
