Charlie William Alexander
Ska inte ha ett skit otalat med bussförarna
När jag står och väntar vid busshållplatsen brukar jag alltid vinka förbi fel bussar så de slipper stanna och ödsla tid på någon som inte ska med. Om det står fler personer där frågar jag vanligtvis om de ska åka med bussen som närmar sig. Jag är ett riktigt buss-hygglo. Själv hade jag som busschaffis (ahha, tänk er den!) blivit frustrerad om personerna i fråga står som handlingsförlamade zombies utan att våga/orka/vilja vinka förbi mig. Iallafall. Igår gick det inte riktigt enligt planerna. Jag skulle åka med 54an. En blond kille i 14 års åldern stod en bit bort och väntade. Precis som jag. Och så kom en buss. Fel buss för min del.
Jag - Ska du åka med 58an?
Han - Va.. eh.. (han blev skitnervös, börja trampa omkring och flacka med blicken)
Jag - 58an, ska du ta den?
Han - Aa, men 58an, det är ju den som går förbi.. eller..
Jag - Haha! Neeej. SKA-DU-ÅKA-MED-DEN?
Han - Jaha.. nee.. jag.. 54an ska jag ta
Vid det här laget hade den kvinnliga chauffören redan hunnit stanna och öppna dörren. Och där fick jag stå med svansen mellan benen och fånigt vinka förbi henne alldeles för sent. Hon gav mig en irriterad blick och en suck, stängde dörrarna, vänsterblinkade och svängde ut på vägen igen. Om hon hade satt ord på sina tankar där skulle jag i min tur slänga ett ont öga mot pojkvaskern och uppgivet svara "Jaadu, SOM jag försökte!"
låtar som öppnar upp
Det här är ett praktexempel på en sån låt. Kent är ganska awesome i många avseenden, men deras texter är helt fantastiska. Lyssna och njut. Sjung med och dansa. Annars finns det inte en chans att du förstår vad jag menar.
Bästa delen:
ETT UNDER ATT DU SER MIG
ATT DU FORTFARANDE SER MIG
ETT UNDER ATT DU SER MIG
SOM NÅGON SOM KAN GE DIG
NÅGONTING SOM FÅR DIG
ATT VILJA VARA MIN
Morgonstund har guld i mun
Till klockan 100 är dock en överdrift. Jag brukar ändå vakna vid 9, pigg som en lärka, och bokstavligt talat ligga och vänta i sängen på att mamma ska vakna så att vi kan gå ner och äta frukost tillsammans. Jag sätter på tvn på låg volym, så jag inte missar knarret i mammas säng när hon gör första vändningen i vaket tillstånd. Väntar på ljudet då rullgardinen dras upp och deras sovrumsdörr öppnas. Strax därefter puttar hon upp min dörr och säger "god morgon gumman". Jag andas ut och ett leende sprider sig över hela ansiktet. Väntan är över och dagens guld-stund lurar runt hörnet. Allt står stilla och lugnet sprider sig. Kaffedoften cirkulerar i hemmet och magen mättas. Kroppen får energi, tankarna klarnar, hjärnverksamheten kliver upp på språngbrädan. Klockan tickar. Dagen börjar. Livet tar fart.
Dagens snabbaste
Enda negativa är att jag kommer missa HELA idol.
Tjarrå
VOOOAAAAH?!
Fotbollslaget sitter inne i omklädningsrummet, svettiga och trötta, efter en heldagscup uppe på Kvarnängen. Jag och Carro börjar diskutera med tjejerna vad vi ska ha för avslutning. En säsong ska alltid avslutas med en skitkul aktivitet. Laserdome förra året. Vad ska vi göra detta år? Någon i rummet nämner kolmården och Elin nappar direkt på den:
Elin (blond pratkvarn som babblar mest hela tiden): JA kolmården vad kul! Fast det är ju vinter... Det lär ju inte finnas några djur där, eller vad gör djuren på vintern liksom? Åker de hem eller?
Linda (skrattar högt som fan åt allt och gör ofta miner som ser fruktansvärt roliga ut) svarar med rynkade ögonbryn och ett chockat ansiktsuttryck: VAA?! MEN NEEE. DE SOOVER JU!
Hahaha. Det roligaste är att hon tyckte att alla andra var puckon som inte hajade det. Linda, härliga Linda. Ni måste bara få en pic leverarad på flickorna så att ni själva kan föreställa er detta scenario.
Elin och Linda
Äventyrsbana med fotbollslaget
Efter en lång resa med tåg, tunnelbana och buss inkluderat, var vi äntligen framme vid Äventyrsbanan i Nacka/Älta. Det skulle bli vår avslutningsaktivitet med fotbollen för denna säsong. Och ett firande för att vi kom på en tredje plats i serien (nepp, kommer aldrig sluta påminna er om det;)
Vi fick hjälmar, selen och krabbklor att fästa i vajrarna. Innan vi klättrade upp för stegen till den höga banan på 7 meter fick vi träna på marken. Gick alldeles galant. Sen var det dags. Och jag var så spänd och full av förväntan. Mitt tävlingsinriktade jag lockades fram och blottade sig öppet för hela laget. "JA KOM IGEN NU CATTI. NU JÄVLAR KÖR VI! DU ÄR SÅ GRYM" Jag var sist ut. Skröt om hur jag skulle varva alla och vara bäst på alla moment där uppe på banan. Likt stålkvinnan. Vara stålkvinnan. Krossa alla totalt.
Det gick alldeles utmärkt.
Till en början.
När jag tagit mig genom hela banan utan större komplikationer (men inte heller med några mästerliga talanger eller onaturliga superkrafter som imponerade) åkte jag på ett rejält bakslag. Näst sista "grenen" var ett rent helvete och jag kämpade krampaktigt för mitt liv. Hela livet. På en jävla vajer. Ni kan ju tänka er frustrationen. Jag hade gråten i halsen och blev coachad av Madde, som stod under mig på marken, genom de sista två grenarna. När jag kom fram till sista avsatsen var jag åter i säkerhet. Satte mig på huk och pustade åt. Ville ner. Ville hem. Ville till donken. Tänkte en snabb tanke att jag kanske inte var så cool ändå.
Lite bilder tagna med Veras mobilkamera. Ni får stå ut med dålig kvalitet.
Elin på ostadiga ben. haha. SÅ SÖT
Madde failade redan i början. Mohaha ;)
Men du är förlåten sötnos för att du var sån bra coach när jag var sämst.
Några av alla älskade
Körde en Gordon Ramsey
Ååååh, mina kära vänner. Gissa vem som var kocken av alla kockar ikväll på Lejdaren 33?! Jo, JAG!
Saffranspasta med räkor och kyckling. Vilken succé. Fick betyg 5/5. Vilket inte är dåligt med tanke på att det är andra gången i mitt liv som jag lagar mat. Haha. Yahooo, hihiiii! Jag är så bra, trallalal.
Mor och far fick inte prata med mig eller blanda sig i min matlagning. Om jag tilltalade dem var de tvungna att svara NO CHIEF! eller YES CHIEF!
Den gick inte hem idag heller
Jag: "VAAD?!"
Elin: "Meh, vad vill ni? Käften för fa-an!"
Jag och E är bottenskrap om man vill hitta tjejer som är lättsmickrade.
hur kan man ens bemöda sig med att tuta på de här stolpskotten?
folk har ingen stolthet now a days.
En kylig start på dagen
Vår varmvattenberedare är trasig(!) Vilket betyder att jag idag har duschat i iskallt vatten. Efter ett tag känns det som hela hjärnverksamheten avbryts och man kan inte tänka klart. Det var så fruktansvärt kallt. Aldrig varit med om något värre. När jag sedan klev ur duschen och satte en handduk runt håret började hjärnan sakta men säkert tina och bli sitt normala jag. Minuterna förflöt och allt kändes helt okej igen.
När det var dags för frukost satte jag på kaffe som alltid. Enda skillnaden var att jag idag glömde ställa själva kannan i bryggaren, så hela bänken blev täckt av kaffe. GODMORRON NÖTJÄVEL. Nu sitter jag här och undrar om jag verkligen kom ur duschen helt oskadd trots allt...
Är det såhär det ska vara, resten av livet?
När uppmärksamhetsberoendet innebär livsfara
Jag sjunger jättehögt.
Övergår till opera när det inte funkar.
Bankar med händerna i bordet.
Bläddrar hårt i tidningen.
Frågar massa frågor som mest blir besvarade med "mm, aa, visst ere så"
Smaskar och tuggar med öppen mun.
etc etc
Detta brukar i vanliga fall vara säkra kort för att få sin mammas uppmärksamhet. Men detta var inget vanligt fall. Hon sket fullständigt i mig och mina tappra försök att bli sedd. Till slut blev jag så desperat att jag tog en bit plastfolie och höll för hela ansiktet och skrek. Tog bort plasten och utbrast snabbt MAMMA JAG KVÄVS!! Sen täppte jag för näsan och munnen med plasten igen, spärrade upp ögonen och tjöt. Tjöt som en stucken gris gjorde jag. Mamma svarade, utan att flytta blicken, lågmält och lugnt "Heh, såja, såja.."
Jag gav upp. Satte mig bredvid mamma i kökssoffan och placerade mitt huvud i hennes knä. Hon omfamnade mig med sina armar och pussade mig i tinningen. Jag kände mig lugn och trygg igen. Yes, jag var hemma. Allt var förlåtet och glömt.
Mitt nya liv som korthårig
I onsdags var jag och tog ut mina extensions. Eller ja. Jag har lite kvar. Men nu är det kort och tunt jämfört med förut. Men jag gillar det faktiskt. Älskar nästan till och med. Huvudet känns lättare och det är mindre trix och fix efter dusch o.s.v. :D Vill ni se? Klart ni vill. Säker asnyfikna. Väntat hela veckan på detta. Hoho
TAAADAAAAAAA!
IDOL
Heja heja Reza, Erik, Calle, Tove, Erika, Nicklas Snyggsomfan och Mariette!
kom igen, bli min
Vardagsdilemma
Jag brukar köra på en klapp på axeln och ett klassiskt "det löser sig".
Ja. det var det. Hejs.
just another saturday
VILKEN FANTASTISK DAG! Jag är ledig lör, sön, mån. Och det innebär inte bara sjuka festligheter ikväll utan också sovmorron och lata dagar. Herregud. Jag får rysningar. Glad för inget eller glad för allt? Ikväll ska jag ut med massa vänner. Imorron blir jag hämtad klockan 08.10 av familjen Östlund för att åka till Kvarnängen där vi anordnar en cup under hela söndagen. Jag kommer vara sliten och trött. Men också så lycklig. Fest och fotboll under samma helg är den bästa kombinationen.
Nu ska jag välja kläder och packa väskan, sen bär det av mot centrum där jag ska möta upp Elin för att shoppa galet på systemet. Ha en alldeles förträfflig lördag alla läsare och kom ihåg att party like there's no tomorrow ;-)
Det är såhär på kvällskvisten som det plötsligt slår en...
Idag bytte jag sängkläder helt själv på eget initiativ! I vanliga fall hjälper alltid min kära mor mig eftersom jag jämt gnäller över att det är tråkigt och jobbigt. Lakan, påslakan, örngott. Jag kommer ner med de "smutsiga" grejerna, ler mitt allra stoltaste leende och frågar mamma var jag ska lägga dem, varpå hon utbrister:
"Men ååh, vad duktig du är Catti! Lägg det i tvättmaskinen bara, jättebra gumman.."
Jag tror att jag börjar komma till insikt med en del grejer.
1. Jag är bortskämd
2. Jag är ett vuxen barn
3. Det är en pinsam men väldigt bekväm situation
God natt 
<3
opera, restaurang, eliten och jag
I pausen mellan akt 1 och akt 2 minglade jag med H&M's ägare Stefan Persson och kungens bästa vän Aje Philipsson. På julafton kindpussas jag med drottning Silvia och Victoria i tyska kyrkan. Vad fan ska krävas för att man ska bli superceleb och hamna i se&hör egentligen??!
bysis
Jag var inte lika modern
En gång fick alla tjejer i klassen svara på en enkät med massa frågor.
En frågeställning var lite djupare och löd "Har du någon gång försökt ta självmord?"
ALLA tjejer förutom jag svarade ja.
HahhahaHAHahha.
Uppmärksamhetsberoende? Ett rop på hjälp? Samhörighet?
Jag skiter i vilket. Det är bara SÅ kul.
Djupt rotade bekännelser
Jag var uppe och rotade i en gammal kartong efter ett recept på en chokladkaka som jag plötsligt blev sugen på att baka (jag vet, komiskt att jag frivilligt ställer mig i köket för att vara produktiv, gillar ju mest att bara äta). I en kartong ligger det en mängd gamla häften från tiden i grundskolan. Det var med en enorm nostalgiklump i magen som jag bestämde mig för att kolla genom ett häfte. Det visade sig att det inte var så farligt... utan mycket värre än så...
Här är några utdrag från ett häfte som jag, Kernen (och lite Söder) kladdat ner.
"Livet suger hårt ibland" Catti
"Nopp. Jämt" Carro
HAHAHAHA
Detta gjorde min dag.
Söta små dumma fjortisar.
Förresten, ser ni någon liten antydan till viktiga anteckningar?
Ne, inte jag heller. Vi var väl för upptagna med att hata livet.
Skräckslagen är bara förnamnet
Igår var jag med om en hemsk upplevelse. Hemsk som i i-land hemsk. Jag trippar upp för trappan i min stora gula sov t-shirt och små snobbentrosor från 2005. Pratar i telefon med Johan. Vandrar in på rummet. Stänger fönstret och tänder lampan. Och vad ser jag? Vad tusan är det där? Något stort svart befinner sig på golvet som definitivt inte hör hemma där. Ryggar tillbaka. Håret reser sig. Vad är det? En spindel, en broms? Något med ben, vingar OCH en stor kropp. Aldrig sett tidigare. Opålitlig. Äcklig. Stor. Stark. Flygandes. Ovissheten gör mig ännu nojigare. ÅH gud. Jag får panik och ber Johan om tips för att få ihjäl den utan att behöva göra några närmanden. "Släng en bok på den" säger han. "Och sen bli tvungen att torka bort inälvor från den?" Nehej du dumdum. SÅ jag bestämmer mig för det klassiska. Ett glas såklart. Springer ner. Berättar i all hast för mamma om den hemska situation jag befinner mig i. Hon fnissar mest. Jag lackar. Greppar största glaset jag hittar. Kutar upp. Blir andfådd.
Ser efter om den jävel hunnit förflytta sig. Nej, den är kvar. Har alltså inte hunnit lägga några ägg i min kudde. Avvaktar i några sekunder innan jag tar mod till mig och placerar glaset över krypet. YES! TJOHEJ. GLÄDJESKUTT. Jag klarade det!!
Mamma kommer upp senare för att pussa mig god natt (jag vet, hon är underbar). Jag ber henne att vara ytterst vaksam och inte sparka omkull glaset. "NEJ vad gör du? Rör inte glaset, nej mamma, PETA inte ens, sluta!" Mamma har bestämt sig för att snurra lite på glaset.
Mamma: "Catti..."
Jag: "Nej lägg av, skärp dig. Vad är det? Nej säg inte förresten. Åherregud jag dör"
Mamma: "Äsch, vad du är fjantig. Det är ju bara en död geting som ligger på rygg. Och den tar du ut imorron"
Lättnadens suck.
P.S Måste ha varit en afrikansk spindelgeting eller ngt för inte
fan såg det ut som en traditionell svenneinsekt
