caats

Nu drar jag och öppnar vår fantastiskt fina butik i Sickla!!

Sitter på jobbet. Känslor. Är halvseg av någon outgrundlig anledning. Extremt ont i ryggen. Också av outgrundlig anledning. Glad ändå, imorron går flyttlasset. Kommer sakna mamma. Pappa. Lite orolig, tänk om något går fel? Tänk om jag är sjukt orutinerad på att klara mig själv? Tänk om något händer som jag inte kan lösa själv i lägenheten.? Tänk om jag rätt och slätt vantrivs? Kallas detta noja? Jag vet inte. Jag tänker bara om.

Sista dagen med Evelina.
Min blomma.

Sol i sinne. Brun inne. Rudolf.

arg och ledsen

Idag ska jag och mina tjejer från butiken spela bowling efter jobbet. Vi vann nämligen en genomsnittköpstävling som gick ut på att procentuellt höja genomsnittet mest jämfört med föregående år. Och vi vann. Såklart. Så nu blir det som sagt bowling och pizza ftw.

Synd bara att detta är ett extremt nederlag för mig som extrem tävlingsmänniska då det enda jag gör är att sopa bowlingbanan med mig själv. Jag ramlar okontrollerat och kloten flyger bak och fram och hit och dit. Undra hur det kommer sig, att man kan vara så sjukligt kass på någonting som de flesta ändå behärskar någorlunda...

Här är jag idag. Det är sol ute. Jag är överväldigad.

Uppdatering.
Detta händer i mitt liv för tillfället.

Jag ska byta arbetsplats! Börjar jobba som visual merchandiser (dekoratör) i en nyöppnad Espritbutik i Sickla köpkvarter. Jag är sjukt stolt och glad över denna befordran och kommer göra mitt yttersta för att göra butiken så perfekt som möjligt. Kliver på 15 mars.

Jag ska flytta. Fått hyra en jättefin och superstor lägenhet med 3 min gångavstånd från mitt nya jobb. Fräsch, ljus med balkong. Helt ultimat. Någon vill mig väldigt väl där uppe.

Mamma och pappa lika toppen som alltid. Elin, min älskade fru. Det är liksom du och jag trots avståndet som kommer. Kernen, kul att ses igen. U look amazing. Kollegorna i Haninge kommer jag sakna, men Evsan och jag är ju vänner privat så det känns inte übertungt ändå. Syster Petra har fått ett jobb och är nöjd och lycklig tillsammans med sambon Patrik. Övriga kompisar och bekanta finns alltid där, men man umgås inte så mycket längre. Sorgligt i vissa fall. Andra fall bryr jag mig inte om.

Har blivit gammal och torr och föredrar lugna hemmakvällar ist för fest. Levern jublar och är äckligt pigg och kry i dagens läge. Snart ska jag slänga mig framstupa i ett fyllerus och glömma allt vad ansvar och mognad innebär.

Träffat en fin kille. Ja, finns inte mer att säga. Han gör mig glad.

Som inflyttningspresent har jag fått en dator av mamsi och papsi. Min tjusiga stolthet. Jag är handlöst fallen.

Jag kommer sakna alla tjejer i fotbollslaget så extremt mycket. Ni har varit en del av mitt liv i flera år nu och minnena av alla roliga, fina, sorgsna men framförallt lyckliga stunder vi haft tillsammans kommer aldrig blekna. Jag ska komma och kolla på alla matcher jag kan och hinner med. Men som åskådare, inte tränare.

Personer som inspirerar och får mig att le för tillfället: Jesper, Joel, Evsan. Och alla drivna, entusiastiska, målmedvetna människor. Bekanta eller inte. Ni drar den medelmåttiga folkmassan framåt i rätt riktning.

Nu ska jag äntligen klippa navelsträngen gott folk. Pröva mina vingar. Känslorna är är ett enda virrvarr av spänning och skräck. Det är ljuvligt och det pirrar i magen. Allt flyter på som det ska. Det enda jag kan göra är att le och hänga med.

Alla dessa dagar som kom och gick. Inte visste vi att det var livet.
Om det jag befinner mig i just nu kallas livet, har jag många sorglösa år framför mig.